Lisa, Lisa, Lisa, Lisa

åå söndag, dagen in veckan då allt går på halvfart. Jag blir oftast sjukt deppad söndags kvällar men inte ikväll. För jag har en sådan där speciell person i mitt liv, hon har funnits länge och kommer finnas länge till, hon heter Lisa. Inte för att säga att jag aldrig kommer ha sunday blues något mer, men Lisa är den enda som gör så att jag slipper bluesen ibland, hon är bara sån, en som gör så ont försvinner, en som alltid sätter dig i första hand, hon är min spindelmannen(som vi vet sätter spindelmannen hela tiden andra i första hand). Ibland undrar jag vad som gör att två männsikor träffas och känner att de vill dela livet med varandra, jag är ingen kille som har det lätt för relationer och jag identifierar mig inte alls med såna människor som inte kan leva utan någon, alltså singel. Men min världsbild har vridits, ibland händer det så liksom att man måste tänka om, för ibland kommer någon som man aldrig vill vara utan. Jag gör det, tänker om, det har jag gjort i ett halvår nu och det är inte alltid en promenad i parken så att säga, men när det är det plockar man blommor som man sedan torkar, hänger upp och sparar och mins och längtar för de blommorna blir det vackraste man har...